Motril och en tidigare hemresa...Låångt inlägg!

Vi fortsatte vår resa med ett kort stopp i Algueras och ställplatsen Anibal. Körde sedan över berg ner mot kusten. En vacker väg som vi tycker väldigt mycket om. Vi fann en liten fin ställplats i Carboneras. Ett stopp blev det dagen därpå i Almerimar med storm på piren under natten. Det skulle bli värre blåst dagen efter. Vi kunde inte stå en dag till på piren i värre blåst utan sökte upp en parkering något söderut, nära strandpromenaden och här var det lä och vår första fricamping här nere. Här fick vi ett tips från en annan svensk, om en fricamping i Motril. Där tillbringade vi fem underbara dagar bland palmer och nära till strand.
Planerna var att fortsätta mot Malaga och göra lite utflykter, men Covid-19 såg ut att öka mer på solkusten så vi fortsatte mot Portugal, som ännu inte varit så hårt drabbat. Det blev först ett kort stopp i Isla Cristina innan vi körde till Portugal.
Vi ställde oss på den nya ställplatsen nära Tavira som ägs av samma personer som har Silves och Falesia. Dagen efter att vi kommit dit sattes Spanien i karantän. Efter ytterligare en dag stängdes inresa mellan Portugal och Spanien för turister. Där satt vi och kunde inte ta oss ut och hem. Det var först när beslutet togs om EU:s yttre gränser togs, som vi såg en ljusning. Vi började nu på en hemresa som saknar motstycke.

Carboneras

Vackra vägar ner mot Mojacar och kusten.

Vi hade pejlat in en ställplats vid Carboneras som såg fin ut. 

Det fanns inte så stora platser så vi fick stå på sidan längst fram.

Man kulle beställa bröd som kom från en bagare någon kilometer bort. Det var söndag och receptionen var stängd, då fick man gå och hämta själv en bit bort.

Almerimar

Parkeringen nära strandpromenaden. Här var det vallar på båda sidor som gav lite lä. 

Rakt fram ligger strandpromenaden och det blåste 23-24 m/s denna dag....det hade jag inte klarat på piren utan illamående. Vatten hämtades nere vid strandduscharna och tömning kunde man göra vid den nedlagda ställplatsen tvärs över vägen.

Här vajar det gult av mimosa vid vägarna.

Motril

En grön oas vid havet och fricamping med ett 50-tal andra ekipage.

Här står vi fint med havsutsikt. Blåsigt här också med palmer som vindskydd.

Strålande sol och varmt.

Vackra solnedgångar på kvällarna.

Stranden med dekorativa trädgrenar att sitta på

Under helgen var strandbarerna öppna och samlade folk.

En sista kväll med solnedgång innan resan fortsätter.
Vi körde E 902 förbi Granada och sedan A92 förbi Sevilla. Gjorde ett stopp i Estepa och handlade  bl.a. olivolja. Övernattade i Marchena på en parkering.

Isla Cristina

Utsikt från ställplatsen på kvällen

Kvällsvy över ställplatsen. Reception och servicehus.

Centrala Isla Cristina


Tavira

Vi fick bra en plats intill receptionen. Dagen efter sattes Spanien i karantän. Vi fick reda på att i Portugal var smittan mycket liten endast en smittad i Algarve och det mesta var i Lissabon och Porto ca. 400 smittade då. Sedan gick det fort. Portugal och Spanien stängde sina gränser för turister, vilket innebar att vi inte kunde ta oss hem. Många försökte åka över gränsen vid Ayamonte, men kom snart tillbaka igen. Nu började det bli oroligt.

Svenskar i samspråk och ämnet var hur vi skulle kunna ta oss hem. Många samtal med UD-Madrid blev det och där visste dom inte mer än vi. Vi laddade ner appar som UD-resklar och gjorde Svenskregistrering på oss.

Strikta regler utanför mataffären. Här var det avstånd utanför och endast samma antal som gick ur affären släpptes in. Vissa affärer hade handdesinficering också.
Dit har vi inte kommit ännu i Sverige!

HEMRESAN

Den 17/3 när EU tog beslut om yttre gränser hände det saker. Vi följde noga med på FB-grupper om vad som hände. En konvoj med Svenska bilar slöt upp vid Bajadoz under dagen och kvällen. Sent på kvällen fick dom passera och det var transit hem som gällde.  Nästa dag körde vi mot gränsen närmast oss vid Ayamonte och där fick vi fylla i ett papper, sedan var det bara att åka.
Det var bara transporter och hemvändande turister på vägarna hem. I Spanien, Frankrike och Tyskland såg vi inte en människa. Det enda som var öppet var vissa bensinstationer. Varje stad vi passerade såg ut som en spökstad och det var kusligt.

Så här såg vägarna ut i Spanien

Innan varje stad i Spanien och Frankrike var denna varning på skyltarna.
Varje avfart var polisbevakad.

Konvoj med husbilar på väg hem i transit

Vid gränsen till Tyskland fick vi köra in till höger här för kontroll. 

Resan genom Tyskland var som en enda lång gräddfil utan stopp trots en hel del vägarbeten.
Även Danmark var ödsligt. Alla länder hade kontroll utom Sverige, där såg vi ingen 😟


Nu är vi hemma och i karantän sedan några veckor.
Vi mår bra och beställer mat och det vi behöver på nätet.

GLAD PÅSK!

På rull igen...

Efter fyra månader på Camper Area La Ribera kör vi söderut. Vi har träffat många nya vänner under denna vistelse och ser fram emot att se dom igen i oktober. Först körde vi till Fortuna där Lennart fick bada en timma, sedan blev det IKEA och en övernattning. Vi hade spanat in en ställplats i närheten av Cartagena som heter Los Olivos Camper Park. Den var riktigt mysig och mycket fräsch.

På väg mot Fortuna

Vi står utanför vid vägen medan Lennart är inne och badar.

Det här brukar göra susen för hans onda axel.

Los Olivos Cartagena

En bit upp åt bergen låg denna ställplats.

Det fanns gott om platser och vi hittade lätt en som passade oss.

Vacker miljö runt om, med berg och ängar

Vacker vy från ställplatsen.

Det gick en stig utanför som vi trodde var en genväg till byn.

...åt andra hållet.

Vi kom till ett uttorkat vattendrag, men ingen fortsättning att gå på.
Vi fick gena över en åker för att komma upp på vägen.

Plötsligt dök denna skylt upp på ett hustak till en verkstad av något slag.

Många mandelträd är utblommade, men det finns ett och annat som ännu står i blom.

Gula blommande ängar finns det gott om.

Ingen by i sikte, så vi gick mot ställplatsen igen.

På eftermiddagen kom det en bil och tutade och folk började röra sig mot receptionen, vi följde strömmen. Det visade sig vara en bil som sålde getost.

Vi köpte dessa två ...jättegoda!

Dessa vackra buskar växte inne på ställplatsen, så vackra.

🌺

Vi kör vidare söderut över bergen mot nya mål.

Januari månad med varierat väder

Jul och Nyår har nu passerat med parader och fyrverkerier.
Vi känner en kyla på kvällar och nätter nu, men solen värmer gott på dagarna. Det har inte varit så blåsigt som det brukar vara här, och det är vi tacksamma för. Stormen Gloria drog förbi och vi kan konstatera när vi såg på omgivningarna, att vi varit förskonade här på ställplatsen. Några cykelturer har det blivit bl.a. till San Pedro och saltsjöarna.

Skördetider

När vi kom till Spanien i november så var apelsiner och citroner gröna i träden. Nu är dom mogna och skördas i trädgårdarna.

Riktigt stora apelsiner.

Papaya. Vår dotter sa att en papaya hemma kostade 100:- . Här kostar dom 25:-/kg.

Grönsaker som broccoli och tomater m.m. är gudagott, det äter vi varje dag.

Mercadona handlar vi ofta på och dom har en fantastiskt fin fiskavdelningen där.


San Pedro och saltsjöarna

Strandpromenaden går fint att cykla på, bitvis. 

Vi cyklade en dag med våra vänner till saltsjöarna i San Pedro 

Såg denna blommande häck på vägen, men vet inte vad det är.

En kapsejsad båt från en av stormarna som har varit.

Vi stannade för att fika på ett mysigt ställe.

Cyklade vidare på cykelbana. Bilisterna är fantastiska här! Dom stannar direkt om man ska över och det är vi inte vana vid hemma. Man känner sig trygg i trafiken här.

Här kan man gå i och få sig ett välgörande lerbad. 

Vi såg faktiskt några som gjorde det, men för oss var det för kallt i vattnet.

Någon gång ska jag i här. Kanske blir det till hösten när vi kommer tillbaka.

Lennart på piren

San Javier

Stormen Gloria ställde till det lite överallt. Här är gatan ner till La Ribera där vi står.
Ställplatsen är väldränerad så där rinner det undan med en gång, tack och lov. 

Vägen ner mot Los Alcazares var avstängd i flera dagar på grund av översvämning.

Här står det en Volvo i vatten.

Stranden blev helt förstörd, men där röjer dom snabbt upp igen.

Efter regn kommer sol. Riktigt varmt blev det.

Parasoll till både oss och hundarna var ett måste. Det var +30 grader och stark sol.

När man står stilla på samma plats så träffar man många nya vänner. Vissa klickar det extra mycket med och för oss var det dessa två, Mia och Sven-Yngve. Vi bor nära varandra hemma, så vi kommer att träffas på hemmaplan också. Här är vi ute och firar vår bröllopsdag och Sven-Yngves födelsedag,  

Nu har dom rest hem och vi saknar dom redan.

Vilostund på en mosaiksoffa 😀

Nu är vi inne i februari och om några veckor börjar vi rulla igen.

🌺