Vi fortsatte vår resa med ett kort stopp i Algueras och ställplatsen Anibal. Körde sedan över berg ner mot kusten. En vacker väg som vi tycker väldigt mycket om. Vi fann en liten fin ställplats i Carboneras. Ett stopp blev det dagen därpå i Almerimar med storm på piren under natten. Det skulle bli värre blåst dagen efter. Vi kunde inte stå en dag till på piren i värre blåst utan sökte upp en parkering något söderut, nära strandpromenaden och här var det lä och vår första fricamping här nere. Här fick vi ett tips från en annan svensk, om en fricamping i Motril. Där tillbringade vi fem underbara dagar bland palmer och nära till strand.
Planerna var att fortsätta mot Malaga och göra lite utflykter, men Covid-19 såg ut att öka mer på solkusten så vi fortsatte mot Portugal, som ännu inte varit så hårt drabbat. Det blev först ett kort stopp i Isla Cristina innan vi körde till Portugal.
Vi ställde oss på den nya ställplatsen nära Tavira som ägs av samma personer som har Silves och Falesia. Dagen efter att vi kommit dit sattes Spanien i karantän. Efter ytterligare en dag stängdes inresa mellan Portugal och Spanien för turister. Där satt vi och kunde inte ta oss ut och hem. Det var först när beslutet togs om EU:s yttre gränser togs, som vi såg en ljusning. Vi började nu på en hemresa som saknar motstycke.
Carboneras
Vackra vägar ner mot Mojacar och kusten.
Vi hade pejlat in en ställplats vid Carboneras som såg fin ut.
Det fanns inte så stora platser så vi fick stå på sidan längst fram.
Man kulle beställa bröd som kom från en bagare någon kilometer bort. Det var söndag och receptionen var stängd, då fick man gå och hämta själv en bit bort.
Almerimar
Parkeringen nära strandpromenaden. Här var det vallar på båda sidor som gav lite lä.
Rakt fram ligger strandpromenaden och det blåste 23-24 m/s denna dag....det hade jag inte klarat på piren utan illamående. Vatten hämtades nere vid strandduscharna och tömning kunde man göra vid den nedlagda ställplatsen tvärs över vägen.
Här vajar det gult av mimosa vid vägarna.
Motril
En grön oas vid havet och fricamping med ett 50-tal andra ekipage.
Här står vi fint med havsutsikt. Blåsigt här också med palmer som vindskydd.
Strålande sol och varmt.
Vackra solnedgångar på kvällarna.
Stranden med dekorativa trädgrenar att sitta på
Under helgen var strandbarerna öppna och samlade folk.
En sista kväll med solnedgång innan resan fortsätter.
Vi körde E 902 förbi Granada och sedan A92 förbi Sevilla. Gjorde ett stopp i Estepa och handlade bl.a. olivolja. Övernattade i Marchena på en parkering.
Isla Cristina
Utsikt från ställplatsen på kvällen
Kvällsvy över ställplatsen. Reception och servicehus.
Centrala Isla Cristina
Tavira
Vi fick bra en plats intill receptionen. Dagen efter sattes Spanien i karantän. Vi fick reda på att i Portugal var smittan mycket liten endast en smittad i Algarve och det mesta var i Lissabon och Porto ca. 400 smittade då. Sedan gick det fort. Portugal och Spanien stängde sina gränser för turister, vilket innebar att vi inte kunde ta oss hem. Många försökte åka över gränsen vid Ayamonte, men kom snart tillbaka igen. Nu började det bli oroligt.
Svenskar i samspråk och ämnet var hur vi skulle kunna ta oss hem. Många samtal med UD-Madrid blev det och där visste dom inte mer än vi. Vi laddade ner appar som UD-resklar och gjorde Svenskregistrering på oss.
Strikta regler utanför mataffären. Här var det avstånd utanför och endast samma antal som gick ur affären släpptes in. Vissa affärer hade handdesinficering också.
Dit har vi inte kommit ännu i Sverige!
HEMRESAN
Den 17/3 när EU tog beslut om yttre gränser hände det saker. Vi följde noga med på FB-grupper om vad som hände. En konvoj med Svenska bilar slöt upp vid Bajadoz under dagen och kvällen. Sent på kvällen fick dom passera och det var transit hem som gällde. Nästa dag körde vi mot gränsen närmast oss vid Ayamonte och där fick vi fylla i ett papper, sedan var det bara att åka.
Det var bara transporter och hemvändande turister på vägarna hem. I Spanien, Frankrike och Tyskland såg vi inte en människa. Det enda som var öppet var vissa bensinstationer. Varje stad vi passerade såg ut som en spökstad och det var kusligt.
Så här såg vägarna ut i Spanien
Innan varje stad i Spanien och Frankrike var denna varning på skyltarna.
Varje avfart var polisbevakad.
Konvoj med husbilar på väg hem i transit
Vid gränsen till Tyskland fick vi köra in till höger här för kontroll.
Resan genom Tyskland var som en enda lång gräddfil utan stopp trots en hel del vägarbeten.
Även Danmark var ödsligt. Alla länder hade kontroll utom Sverige, där såg vi ingen 😟
Nu är vi hemma och i karantän sedan några veckor.
Vi mår bra och beställer mat och det vi behöver på nätet.
GLAD PÅSK!
